Ultraintervalchallenge med Pace on Earth

Foto från Pace on Earth

Foto från Pace on Earth

Upplägget är en mil var tredje timme. Start kl 00.00, sen natt och dag och sista intervallen kl 21.00. Tanken är att man springer, men det är helt ok att röra på sig på annat vis och man måste inte vara med på alla intervaller. Kan ju vara att man varit skadad, att man bara vill testa sig eller att man av andra skäl inte har möjlighet vara med på alla.

Man lägger upp bilder på instagram och facebook, har chans att vinna priser. Och framför allt: det blir som en community där man peppar varandra och känner sig allmänt delaktig. Bästa inspirationen!

Eftersom jag rehabat och är i igångsättningsstadiet efter skada, var springa alla intervaller ingen option för mig. Kl 00.00 och 3.00 vill man som kvinna ev inte ge sig ut ensam i natten i en Stockholmsförort, så jag plockade fram min gamla ministepper. Vet, låter heltöntigt, men med benen i slalomställning tar det så det duger. Mentalt är det absolut en utmaning: 45 min hur dötrist som helst. Benlyft på ”spikmatta” och balansplatta och två första intervallerna var gjorda. Kl 6 festade jag till det med ett löppass. 8 km, eftersom jag inte gjort en mil än efter senaste skadan och ju några intervaller kvar.

Kl 9: jogg till Hammarbybacken, tre gånger upp och ner. Kl 12: same procedure, fast fyra gånger i backen. Kl 15: återigen Hammarbybacken, tre gånger, varav en baklänges upp, i lätt duggregn.

Kl 18: regnade rejält och blöt backe är lite risky (med tanke på ankeln), så det blev gym och cykel, trampis och crosstrainer. Kl 21: sista intervallen, fortfarande väldigt regnigt, gymmet lockade, jag har inga bra löparregnkläder, men mind over matter, hade bestämt löpning och det blev det. Fast jag är en ”ökenvarelse” och normalt inte ger mig ut i sånt här regn. För jag vill inte. Vill verkligen inte. Tycker inte om löpning i värsta ovädret. Men ok, goretex-jacka (eg mer för vandring) och byxor, keps och det var inte olidligt. Sprang i snigelfart, tur det för då hann jag se och undvika trampa på alla grodor som befolkat motionsspåret. 8 km var planen, inte riktigt hemma då, så det blev 9 och så kom jag plötsligt på att, what en km till går väl när jag ändå trotsar regnet. Så blev det till sist en mil-intervall.

Summa löpning: bara 37 km, men väldigt glad för det, för ändå mesta sen början av mars. Tacksam att ankeln höll. Men lite ledsen (och rädd) för känningar vid fartökningar.

Det är både lättare och svårare springa långt uppdelat på flera pass i stället för i ett svep. Man får lite återhämtning, hinner äta, vila – för egen del passar det bäst att inte sova, bara vila mellan intervallerna. Sov mellan nattpassen och var mos i kroppen inför kl 6-passet. Min rutin blev: snabbdusch, lägga upp på fb och IG, mat, kort promenad, soffhäng, ut igen.

Det tuffa är förstås att man segar till. Att komma igång igen och igen tar extra energi. Men just det som är spännande: märka hur man fungerar, vad man tänker eller inte tänker. Upptäckterna om kroppen, den kanske inte reagerar som man trott innan. Sånt. Tycker jag är superintressant.

Bonus: vann Clif energybars för 696 kr! Woho, välkommet för en som sällan har råd unna sig lyxen köpis-bars. Och insikten om att all rehab, styrketräning, promenader, hållit mig i form under skade-månader och att jag kan springa mängd, kan ultra-träna och få ta del av den flowfeeling den ger, också om/när ankeln inte tål maxfart.

För mer info checka Pace on Earths hemsida: http://www.paceonearth.se/ultraintervalchallenge/

IMG_20150725_1020012015-07-25 22.00.41

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Inspiration, Träning, Ultra och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.